Helsingefår är en svensk fårras som tillhör gruppen allmogefår inom nordiska kortsvansfår. Denna ras har en rik historia och är väl anpassad till det svenska klimatet.
Historik
Helsingefåren härstammar från två olika grupper av får, en från Hälsingland och en från Medelpad. Rasen återupptäcktes 1987 av bröderna Olander i Mållångstuga i Hälsingland och Mats Olsson i Boltjärn i Medelpad. Dessa upptäckter var avgörande för bevarandet av rasen, som annars riskerade att försvinna.
Egenskaper
Helsingefår är medelstora och har en stor variation i färg och teckning. De flesta fåren är svarta, men grå, bruna, skäckar och nästan helt vita djur förekommer också. Tackorna är kulliga (utan horn), medan baggarna kan vara antingen kulliga eller ha horn. Ullen är mycket varierande och kan vara av ryatyp eller gobeläng, vilket gör den utmärkt för både spinning och tovning.
Beteende och produktion
Helsingefår är kända för sitt lugna och tillgivna temperament. De är goda mödrar och kan lamma året runt, vilket gör dem till en pålitlig ras för fårägare. Tackorna väger cirka 30-40 kg och baggarna 40-80 kg, med en mankhöjd på 64 cm respektive 74 cm.
Bevarande
För att säkerställa rasens överlevnad bevaras Helsingefåren nu i genbanker och genom avelsprogram1. Detta arbete är viktigt för att bevara den genetiska mångfalden och de unika egenskaperna hos denna svenska lantras.
Hedemorahöns är en svensk lantrashöna med en fascinerande historia och unika egenskaper. Denna hönsras härstammar från Hedemora i Dalarna och har funnits i området i över hundra år. Hedemorahöns är särskilt anpassade till det kalla nordiska klimatet tack vare sin täta och dunrika fjäderdräkt.
Historik
Hedemorahöns var nära att försvinna på 1970-talet när många lanthönsraser korsades med värphybrider. År 1982 upptäcktes dock en genetiskt intakt besättning i byn Trollbo utanför Hedemora av Viola Forsberg. Denna upptäckt blev avgörande för bevarandet av rasen, och alla nuvarande Hedemorahöns härstammar från denna besättning.
Egenskaper
Hedemorahöns är medelstora till storleken och finns i flera färgvarianter, inklusive svart, vitt, blått och vild/vete. De har ofta inslag av svart eller blått på kam, näbb och ben. Deras fjäderdräkt är mycket tät och dunig, vilket ger dem ett robust utseende och skyddar dem mot kyla.
Beteende och produktion
Hedemorahöns är kända för sitt lugna och orädda temperament. De har god ruvförmåga och tar väl hand om sina kycklingar. En icke ruvande höna kan lägga omkring 150 ägg per år, där äggen väger mellan 50 och 55 gram och har en ljust brunaktig skalfärg.
Bevarande
För att säkerställa rasens överlevnad bevaras Hedemorahöns nu oförädlade i genbanker av Svenska Lanthönsklubben. Detta arbete är viktigt för att bevara den genetiska mångfalden och de unika egenskaperna hos denna svenska lantrashöna.
Nordiska honungsbin, även kända som Apis mellifera mellifera, är en underart av honungsbiet som är väl anpassad till det nordiska klimatet. Dessa bin har en lång och intressant historia som sträcker sig tillbaka till tiden innan importen av andra honungsbin blev vanlig i slutet av 1800-talet.
Historik
Det nordiska honungsbiet var en gång vanligt förekommande i de svenska skogarna, där de levde i ihåliga träd. Under 1800-talet började dock importen av andra honungsbin, vilket ledde till att det nordiska biet trängdes undan och antalet minskade dramatiskt. En ny studie från 2023 har visat att det nordiska honungsbiet är äldre än man tidigare trott och att det har varit en naturlig del av den svenska faunan långt innan importen av andra bin.
Egenskaper
Nordiska honungsbin är kända för sin mörka färg och robusta byggnad, vilket gör dem väl anpassade till kalla vintrar1. De har en hög motståndskraft mot sjukdomar och parasiter, vilket gör dem till en värdefull resurs för biodling i Norden2. Deras förmåga att överleva i det nordiska klimatet gör dem särskilt viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden.
Bevarande
På grund av deras minskande antal har bevarandet av nordiska honungsbin blivit en prioritet. Projekt som startades 2019, finansierade av EU-medel inom INTERREG-programmet, syftar till att kartlägga och bevara denna underart2. Bevarandearbetet är viktigt för att säkerställa att de genetiska egenskaperna hos det nordiska honungsbiet bevaras och att de kan fortsätta spela en viktig roll i ekosystemet.
Betydelse
Nordiska honungsbin är viktiga pollinerare och har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Deras förmåga att överleva i det nordiska klimatet gör dem till en ovärderlig del av vårt ekosystem. Genom att bevara dessa bin kan vi säkerställa att de fortsätter att bidra till pollineringen av växter och därmed till produktionen av livsmedel.
Född: 2011
Mankhöjd: 144 cm
Täcke: 125cm
Träns/huvudlag: COB
Bett: 105mm brett / 12mm tjockt
Skor: 2×0 fram, 3×0 bak
Thor (Islandshäst)
Islandshästen är en fascinerande och mångsidig hästras med en rik historia som sträcker sig tillbaka till vikingatiden. Denna tåliga häst har sitt ursprung på Island och är känd för sina unika gångarter och sitt robusta temperament.
Historik
Islandshästen fördes till Island av de första bosättarna från Norge och andra delar av Skandinavien mellan år 870 och 935 e.Kr. Dessa hästar utvecklades i isolation från andra hästraser, vilket har bidragit till deras unika egenskaper. Redan på 1100-talet infördes strikta regler som förbjöd import av nya hästar till Island, och en islandshäst som lämnat ön får aldrig återvända. Detta har gjort att rasen har bevarats ren och fri från inblandning av andra hästraser i över 800 år.
Egenskaper
Islandshästar är små till växten, med en mankhöjd på mellan 125 och 145 cm, men de är starka och klarar av att bära vuxna ryttare utan problem. De är kända för sina fem gångarter: skritt, trav, galopp, tölt och passgång. Tölt är en särskilt bekväm och mjuk gångart som ofta lyfts fram som en av rasens mest eftertraktade egenskaper.
Beteende och användning
Islandshästar har ett lugnt och vänligt temperament, vilket gör dem populära både för nybörjare och erfarna ryttare. De är mycket uthålliga och kan arbeta långa timmar utan att tröttna. På Island används de fortfarande för arbete inom jordbruk och för transporter över svårframkomlig terräng, men de är också populära för fritidsridning och tävlingar.
Bevarande
För att bevara rasens renhet och unika egenskaper är det förbjudet att importera hästar till Island, och islandshästar som lämnar ön får aldrig återvända. Detta har bidragit till att göra islandshästen till en av de mest renrasiga hästraserna i världen.
Islandshästen är idag en viktig del av den isländska kulturen och en populär ras internationellt, inklusive i Sverige, där de används för turridning och tävlingar.
Ikaros (Shettlandsponny)
Shettlandsponnyn är en av världens minsta hästraser och har en lång och fascinerande historia. Den härstammar från Shetlandsöarna, som ligger norr om Skottland, och har utvecklats i detta karga och blåsiga klimat under århundraden.
Historik
Shettlandsponnyns ursprung är relativt okänt, men det finns teorier om att de härstammar från skandinaviska ponnyer och ponnyer som fördes från Asien av kelterna under 200-100-talet f.Kr. Under 1800-talet användes shettlandsponnyer flitigt i kolgruvor i Storbritannien, där deras lilla storlek och styrka gjorde dem idealiska för att dra tunga laster i trånga utrymmen. År 1842 förbjöds kvinnor och barn att arbeta i kolgruvorna, vilket ökade behovet av små, starka hästar som shettlandsponnyer.
Egenskaper
Shettlandsponnyn är känd för sin lilla storlek, med en mankhöjd som sällan överstiger 107 cm. Trots sin litenhet är de otroligt starka och kan bära eller dra laster som är betydligt större än deras egen vikt. De finns i många olika färger, men tigrerad färg är inte tillåten. Shettlandsponnyer är också kända för sitt intelligenta och ibland egensinniga temperament, vilket gör dem både charmiga och utmanande att arbeta med.
Användning
Idag används shettlandsponnyer främst som ridponnyer för barn, men de är också populära inom körning och som sällskapsdjur. Deras tåliga natur och vänliga temperament gör dem till utmärkta terapihästar och de används ofta inom handikappridning. Dessutom är de vanliga inslag på djurparker och i cirkusar på grund av deras hanterbara storlek och charmiga utseende.
Bevarande
För att bevara rasens unika egenskaper och genetiska mångfald bedrivs avelsprogram och stamböcker förs noggrant. Shettlandsponnyns popularitet har bidragit till att säkerställa dess överlevnad, och de är idag en av de mest kända och älskade ponnyraserna i världen.
Född: 2008
Mankhöjd: 110 cm
Täcke: 95cm
Träns/huvudlag: PONNY
Bett: 105mm brett / 10-12mm tjockt
Skor: barfota, provar fram boots till honom.